andreaantunes.blogg.se

Jag har strax varit hemma från jobbet i en vecka och börjar redan få svårt att hålla reda på dagarna. Julen är över och nu ser vi fram emot det nya året, så spännande som det kommer bli! Idag gick vi in i graviditetsvecka 37, vilket innebär att vi har passerat 90% av graviditeten och har 27 dagar kvar till beräknad födsel. Om jag har förstått rätt ska lillen vara färdigutvecklad i magen om en vecka och ska börja göra sig redo för förlossningen. Trots det känns det overkligt att han snart faktiskt är här med oss. Tänk att han rent teoretiskt kan komma när som helst nu. Vi längtar massor, men jag hoppas ändå att han ska trivas i magen ett par veckor till. 

 

Den gångna veckan gick väldigt fort utan något särskilt att anmärka på. Jag upplever sömnen som svårast, särskilt eftersom det knappt går att hitta någon skön position att sova i numera, men det är väl bara att vänja sig vid dålig sömn antar jag. Jag är varken särskilt smidig eller snabb längre. Får kämpa mig upp från såväl soffan som sängen, men så får det vara när man är höggravid. Jag har inte så mycket att klaga på, utan känner mig mest tacksam för hur bra min kropp har hanterat graviditeten när jag väl fick bli gravid. Vet att alla inte har, eller har haft det lika lätt under sin graviditet. Får bara hoppas att sluttampen fortsätter utan några större bekymmer! 

 

Men som jag har berättat tidigare har jag förlossningsrädsla. Tanken på att föda barn har skrämt mig sedan jag var liten. Jag är fortfarande rädd, men häromdagen slogs jag av en en positiv känsla att jag ska klara det här. Att jag är redo att möta smärtan och att jag ska besegra den. Vet inte om jag kommer vara lika kaxig när det väl sätter igång, men efter att ha haft sådan ångest inför just förlossningen var det så skönt att få tänka på det ur en annan synvinkel. Jag får ta det som det kommer och fokusera på stunden när förlossningen är förbi och vi har vår pojke i famnen. Snart är vi där!