Egentid & sockerförbud

I skrivande stund närmar sig klockan midnatt och i vanlig ordning är jag vaken medan de andra sover. Jag borde ändra på det så jag är lite piggare om mornarna och inte behöver somna om med Gabriel efter första matningen. Dock har jag alltid varit lite av en nattuggla och tycker dessutom det är rätt skönt med lite egentid medan jag hör Mathias och Gabriel sussa sött.
 
 
När jag var liten, i tidiga tonåren, hade jag sockerförbud i ett helt år och jag klarade det faktiskt utan några problem. Minns bara att det var lite jobbigt kring påsk med alla påskägg. I måndags förra veckan införde jag sockerförbud för mig själv igen. Den här gången på obestämd tid. Första veckan gick som på räls fram till fredagskvällen. Då slog sockersuget in, mest av vana eftersom en godispåse vanligtvis brukar höra till fredagsmyset. Som tur var hade vi förberett alternativa snacks. Sen har dessvärre sockersuget hållt i sig hela den här veckan. Inte så att jag är sötsugen konstant, men tillräckligt ofta för att det ska vara jobbigt. Än så länge har jag lyckats stå emot suget, men ibland undrar jag hur länge jag klarar det. Vet ju om att jag mår bättre utan, men ändå är det svårt. 
 
Familj, Mat | Egentid, Sockerförbud | |
#1 - - Anonym:

Vi klarar det resten av året 😍

#2 - - Carre:

Håller helt med dig om sockersuget, så svårt! Jag tror dock man måste hitta sin egen medelväg i vad som fungerar. För mig brukar exempelvis förbud leda till att jag blir mer sugen. Nu försöker jag vara strikt under veckan och låta det vara okej på helgen (i måttlig mängd förstås) och det fungerar mkt bättre för mig än totalförbud. Kämpa på, du klarar det! ❤️👊

#3 - - Ullis:

Du klarar det. 👏 har haft många sockerstopp själv, jag är envis när det gäller, så för mig slutar suget komma nästan direkt. Men jag kan då inte ta bara en bit sen, för då är det kört. Ska snart börja om igen, när jag blivit frisk från denna skiten med halsfluss och öroninflammation.

Upp