Vecka 42

Jaha, då var vi framme vid vecka 42. Lillen skulle ju vara ute vid det här laget. Det kanske var dumt, men jag har varit inställd på det. Jag var övertygad om att vi skulle få ett januaribarn, men nu är januari strax förbi. Han har fortfarande några dagar på sig att komma ut på egen hand, men jag inser att det kan vara bra att förbereda mig på att det kanske blir igångsättning i nästa vecka. Jag är faktiskt ganska ledsen över det, det var det jag verkligen inte ville skulle hända. Jag har varit glad för att jag senaste tiden har lyckats peppa upp mig själv inför förlossningen trots min rädsla, men nu känns det lite värre igen. Vill bara att han ska vilja komma ut nu!
 
Det är så konstigt hur jag kunde tycka vi var så nära målet när det var runt 80 dagar kvar till beräknad födsel, medan jag nu med bara ca: en vecka kvar tycker att det känns som en evighet. Jag vet att han kommer vara värd allt inklusive all väntan, men just precis nu känns det jobbigt. Ska försöka fokusera på allt det bra som väntar snart istället, det är bara tufft ibland när det varken blir som man önskat eller tänkt sig.
 
Babylängtan | Babylängtan, Gravid, Nedräkning, bfjanuari2019 | |
#1 - - Carre:

Ovissheten är alltid det jobbigaste att hantera, håll ut vännen 💕 stor kram ❤️

Svar: Tack, kram! ❤️
Andrea Antunes

#2 - - Anna:

Jag gjorde hinnsvepning 2 dagar innan vi skulle satt igång och då startade det sen av sig själv. Så än finns det hopp!

Svar: Ja, hoppas! :)
Andrea Antunes

Upp