Vecka 42

Jaha, dÄ var vi framme vid vecka 42. Lillen skulle ju vara ute vid det hÀr laget. Det kanske var dumt, men jag har varit instÀlld pÄ det. Jag var övertygad om att vi skulle fÄ ett januaribarn, men nu Àr januari strax förbi. Han har fortfarande nÄgra dagar pÄ sig att komma ut pÄ egen hand, men jag inser att det kan vara bra att förbereda mig pÄ att det kanske blir igÄngsÀttning i nÀsta vecka. Jag Àr faktiskt ganska ledsen över det, det var det jag verkligen inte ville skulle hÀnda. Jag har varit glad för att jag senaste tiden har lyckats peppa upp mig sjÀlv inför förlossningen trots min rÀdsla, men nu kÀnns det lite vÀrre igen. Vill bara att han ska vilja komma ut nu!
 
Det Àr sÄ konstigt hur jag kunde tycka vi var sÄ nÀra mÄlet nÀr det var runt 80 dagar kvar till berÀknad födsel, medan jag nu med bara ca: en vecka kvar tycker att det kÀnns som en evighet. Jag vet att han kommer vara vÀrd allt inklusive all vÀntan, men just precis nu kÀnns det jobbigt. Ska försöka fokusera pÄ allt det bra som vÀntar snart istÀllet, det Àr bara tufft ibland nÀr det varken blir som man önskat eller tÀnkt sig.
 
Upp